torsdag 29 januari 2009

Vi flöt inte på vågen direkt.

Skrev ju igår att dagisprylen gick bra, hämta lämna gick bra och att kvällen oxå gick bra. Idag var det tvärstopp igen. Förvisso var Elias inga problem, han kutar rakt in och sätter sig precis som vanligt. Simon ville dock inte.

Han vägrar acceptera sammhällets fundamentala byggsten med dagis, skola, arbete o.s.v. Säkert fullkomligt naturligt för barn i 6 års åldern som flängt mellan hem och sjukhus och fått utstå en hel del i snart 1,5 år.

Simon mår ju dåligt var och varannan dag och har ju gjort det väldigt länge frånsett små kortare perioder som varit riktigt bra. Det blir ju på något sett både hans och våran referens att vara hemma och leva för stunden och den sunda inställningen vacklar en aning.

Vad är bäst för honom?

Jag ställer mig frågan 10 ggr. om dagen. Ska vi bråka och pressa honom för att få honom till dagis?Är det för hans skull? Är det för min eller vårans skull?

Skulle han må bättre hemma?

Han blir ju inte direkt social, lär sig fungera i grupp, lyssa på andra, ta instruktioner, duka/duka av m.m... allt som man i grupp eller enskilt lär sig på förskolan som är så viktigt.
Är det viktigt just nu?

Rent mentalt så mår han definitivt inte bättre hemma. Han missar ju det alla andra barn får uppleva varje dag(Inte alla, men det känns så i själen).
Jag har inte fått hans provsvar idag så jag vet ju heller inte hur han mår. Är dom bra så kan man ju i alla fall utgå ifrån att det finns en del järnspikar i huvudet efter 17 månader där vi mestadels varit hemma eller på sjukhus.

Man vill ju att varje dag skall bli som förut, hjälpa Simon med självkänsla och självförtroende men det känns så långt bort nu.

När han står i hallen på dagis, när vi väl kommit så långt. Ser ut som tjuren ferdinand när han skall in på arenan. Grå i ansiktet av låga värden, röd i ögongen av gråten och alldeles tom. Känns som han tittar igenom mig. Blicken verkar inte fästa.

Jag känner ändå ansvaret varje dag att försöka få honom dit. Ända sättet att hjälpa honom bygga upp allt det där sociala, ramarna i vardagen m.m.

Fick i alla fall hans värden i skrivande stund. Dom knallar uppåt vilket är toppen, då känner jag att jag gjort rätt. Lite låg i blodvärdet och säkert påverkad av infektionen, men det blir inte så mycket bättre än så under behandlingen.

Ryck upp dig Wallenholm

2 kommentarer:

ÄrtanPärtan sa...

Vi vuxna har en förmåga att vilja tänka rationella tankar, enligt de regler vi fått med oss från våra föräldrar och enligt de regler som finns i samhället.
Det är också utifrån detta vi ska ta våra väl övervägda beslut.
Om jag vore dig skulle jag gå på min magkänsla. Känns det inte bra så är det helt enkelt inte bra!
Så låt du honom vara hemma så kan ni ha det lugnt och skönt och du ska se att killen blir gladare och att den tomma blicken försvinner.
Just nu orkar han inte med allt det andra så ta en paus helt enkelt.
Låt alla "borden" vänta ett tag, det blir ni nog alla gladare över.
Sköt om er!
Kram Annelie

Majkel sa...

Tack Ärtan
Det var otroligt jobbigt, men idag måndag så fungerade det toppen. Vi hoppas på att det håller i sig. Håll tummarna nu.

Kram